Examinationsuppgiften

Rosendal den 14 juni 2010
Till,
Jan Svärdhagen, HDa och Fagersta IKT
Utkast till en essäistisk text om bland annat IKT

INLEDNING
Så här i hänryckningens tid känns det extra uppiggande att få avsluta utbildningen om IKT via HDa med en sista träff. Jag har skrivit ihop en liten text, som anknyter till sambandet mellan hållbar utveckling, skolan, skolutveckling och IKT. Nedan använder jag frikostigt förkortningen IKT, som har sin upprinnelse i en utvidgning av välkända IT. Från engelskans ICT (Information and Communication Technology) har vi fått vårt svenska ”IKT”, vilket står för informations- och kommunikationsteknologi.

Perioden mellan hägg och syren är vanligtvis mycket hektisk för mig som lärare men det har ändå varit givande att reflektera över digitalisering och pedagogisk förnyelse. Texten redovisar tankar som flugit hit och dit samt en uppföljning av en uppgift elever på gymnasiet i en filosofikurs gjort. Källhänvisningarna är tyvärr inte riktigt fullständiga och någon litteraturförteckning existerar inte.

Nietzsche ska få vara med på ett hörn också. Här kommer ett citat om dagens längd vilket jag tycker är väldigt uppmuntrande.

Dagens längd. Om en människa har mycket att stoppa i dem skulle en dag ha hundra fickor. (Nietzsche, 1888/2005)

ANGÅENDE IKT OCH SKOLUTVECKLING
”Artificiellt” i betydelsen konstlat är ett ord med en relativt negativ klang. Uppfattar vi ordet med meningen konstgjort, så får vi genast en annan ordvalör. Då känns ordet ”artificiellt” mera behagligt; något konstmässigt skapat av en eller flera människor. Genom historien har människans uppfinningsrikedom tillfört en hiskelig mängd artefakter. Var och en av dem har bidragit till förbättringar inom olika områden och därmed i de flesta fall utveckling inom desamma, och för världen genom historien. Yxan, kanoten, pennan, ångmaskinen, datorn är några exempel på de otaliga artefakter, människoskapelser, som drivit på inte bara den teknologiska utvecklingen utan också samhällsutvecklingen i det stora hela. Artefakten Internet har enorm potentialitet för skolutveckling och bättre lärande i skolor. Jag tror att Internet kommer att bli ett allt viktigare medel för att uppnå sådana förändringar som leder till skolutveckling och i sin tur till hållbar utveckling.

I Hrastinskis bok ”Nätbaserat lärande” (2009) presenteras tre teoretiska perspektiv på kunskap: ett objektivt sedan ett konstruktivistiskt och slutligen ett socialt perspektiv. Det sociala perspektivet på kunskap framhåller sammanhangets och kulturens betydelse för lärande. En framträdande företrädare i Sverige för det sociala eller, om man så vill, sociokulturella perspektivet, på kunskap är Roger Säljö. I sista kapitlet i sin bok "Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv" (2000) fördjupar sig Roger Säljö i sambandet mellan IKT och lärande. Jag återkommer till hans resonemang lite senare.

Skolutveckling via IKT ställer förstås större krav på lärares och elevers digitala kompetens, så att de kan använda och förfina nätbaserade metoder och för att kunna finna och skapa nätbaserade arenor för lärande (se Hrastiskij, 2009, s. 43). Lärplattformar är också medel för skolutveckling och då inte bara i funktioner som administration och distribution. Idealt sett skulle nya lärandemodeller med fokus på möjligheter till mer kommunikation, reflektion och kunskapsutbyte kunna utformas inom dessa och i samband med Web 2.0-verktyg, vilka redan finns tillgängliga på Internet: Skype. YouTube, Facebook, blogg, chat, Wiki, Wave et cetera. Troligtvis kan Web 2.0-verktyg och tillämpningar sådana som vi idag inte ens kan drömma om, uppfinnas i rask takt. Det gäller att hänga med, eller hur? Jag tänker personligen använda Friedrich Nietzsche som draghjälp.

SKOLUTVECKLING OCH VÄRLDSMEDBORGARSKAP
Fem år är en relativt kort tidsrymd, likaså tio år. Ett decennium flyter fort förbi. För snart tio år sedan skiftades sekel, och millennium. Samma år Friedrich Nietzsche dog, då började 1900-talet. Vid det sekelskiftet ställdes i utsikt genomgripande förändringar till det bättre för mänskligheten på det stora hela. Engagemanget för skolutveckling förknippad med samhällsutveckling växte. Samtalet om skolan och dess betydelse var intensivt och det var många som deltog i det, både utomlands och här hemma i Sverige. Förhoppningarna var stora på teknologiska och socialkonstruktivistiska framsteg. Skolan liknades vid samhällsutvecklingens motor. Skolan skulle frigöra en ny modern människa. Kreativa och ansvarstagande studenter nybakade och fina, skulle strömma in i samhällskroppen årligen. Skolan ansågs va a den allra viktigaste samhällsinstitutionen.

Ellen Key skrev vid den här tiden ”Barnets århundrade”, som rönte stor uppmärksamhet även internationellt. I boken beskrivs vad hon uppfattade som skolans fyra hörnstenar: ”Tidig specialisering, där utpräglade individuella anlag finnas, koncentrering kring vissa ämnen vid vissa tidpunkter, självarbete under hela skoltiden och verklighetsberöring under alla skolstadier – detta måste varda den nya skolans hörnstenar!”. Ellen Key beräknade att, med hänsyn tagen till reformtakten i Sverige, den nya skolan kommer att byggas först vid slutet av 2000-talet.

När jag granskar svenskt skolväsende av idag, så känner jag mig böjd att hålla med Ellen Key om utvecklingstakten, trots att jag egentligen inte vill det. Jag har en känsla av att vi måste vara snabbare i vändningarna än så. Det är för mycket som står på spel för att vi ska kunna dra ut på tiden, särskilt när vi kan nyttja IKT som medel att uppnå målet hållbar utvecklig i alla dess aspekter. Nu är mänskligheten än en gång vid början av ett nytt århundrade. Ellen Key kallade det förra för ”barnets århundrade”. När jag läser hennes bok och sedan ser tillbaks på 1900-talet, så kan jag konstatera att mycket har blivit bättre men också att åtskilligt återstår att förändra för barnen.

Så här vid inledningen av 2000-talet, vems eller vilkas århundrade är det nu? I och för sig tycker jag nog att ännu ett århundrade gott och väl kunde tillägnas barnet; det förra räckte uppenbarligen inte till. Om barnets möjligheter till en trygg och meningsfull uppväxt, uppfostran och utbildning ska öka, tror jag att 2000-talet bör ägnas åt världsmedborgaren samt världsmedborgarskapet och här ser jag IKT som en utmärkt möjlighet att uppnå de kriterier som finns för de fyra rättviseprinciperna för hållbar utveckling. De presenterades i Brundtlandrapporten ”Our Common Future”. En rapport utarbetad av FN:s Världskommission för miljö och utveckling 1987 under ordförandeskap av Gro Harlem Brundtland, därav namnet. Rapporten myntade uttrycket "hållbar utveckling". De fyra principerna är global rättvisa, generationsrättvisa, ekologisk rättvisa och participatorisk rättvisa.

Jag anser att världen över ska skolor utbilda barnen till att bli världsmedborgare. Innehållet i och formen för undervisningen ska grundas redan befintliga internationella styrdokument som Förenta Nationerna utfärdat. Alltså, jag föreslår 2000-talet som ”världsmedborgarens århundrade”!

I den tid vi lever i nu, med de utmaningar vi står med inför framtiden, känns Nietzsche på något sätt väldigt aktuell. Alla tider kan förstås upplevas och beskrivas som brytningstider. När Nietzsche skrev sina verk var Europa något helt annat än idag, och världen kanske samtidigt både mycket mindre och större. Under andra hälften av 1800-talet växte den modernism fram, som vi för ögonblicket tycks anse är överspelad. I dag talar vi om postmodernism; ett ord som kan få olika betydelser beroende av vilket sammanhang det används. Det kunde då likaväl som nu upplevas som ett vägskäl, vid vilket svåra beslut ska fattas om vägval i förhållande till mål.

Resmål och vägar. Många människor är envisa vad det gäller den väg de valt, få är envisa avseende själva målet. (Nietzsche, 1888/2005)

Jag är väl medveten om att såväl bruket av den nya tekniken i skolan som begreppet ”skolutveckling” är omtvistat. Där finns många bud om hur man bäst ska definiera och hantera det sistnämnda. För flertalet som inte gått i clinch med begreppet kan det förstås te sig svårgripbart. Vad är utveckling i samband med skolan och skolor? Det är kanske mera invecklat än utvecklat, och vilka förändringar leder egentligen till utveckling? Från den position man betraktar skolan och skolor, och beroende av betraktarens öga kan ju skolutvecklingsprocessens riktning antingen gå framåt, gå bakåt eller i cirkel. Om man gör det enkelt för sig skulle skolutveckling vara detsamma som högre måluppfyllelse i relation till kursplaner, läroplaner, förordningar och lagar, men då blir begreppet beroende av de nationella styrdokumenten. Då kan skolutveckling innebära olika saker i de olika länder utvecklingen försiggår. Och för den delen blir skolutvecklingen alltför snävt begränsad av de nationella normer och värderingar som styr vardagsarbetet i skolor samt naturligtvis också av de inhemska sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningarna.

FÖRENTA NATIONERNA – ETT KOSMOPOLITISKT VÄRLDSARV ATT FÖRVALTA
Långt tillbaks i tiden hade människor en föreställning om en världsordning grundad på naturliga rättigheter. Varje människa hade ett egenvärde och från det följde vissa rättigheter. Naturen var god. Respekten för livet och de naturliga villkor vi levde under, gav oss människor över tid en personlig frizon ingen annan människa fick överträda och/eller begränsa. Alla människor hade samma värde och rättigheter.

Att de mänskliga rättigheter vi har och de vi får är upprättade på grund av historiska omständigheter, anser jag inte vara något större problem. Historiciteten kan vi människor aldrig undgå. Några historielösa grundvalar står inte att finna. Nu har vi de rättigheter vi har, och såvitt jag förstår är det inte någon svårighet att argumentera för dem, utan snarare att skydda och förankra dem i människors medvetanden. Bakgrunden till dem är att inordna världen i friheter och skyldigheter så rättvist som möjligt. Ofta motsvaras en individs eller en grupps friheter av motsvarande förpliktelser för någon eller några andra. Om vi tar allemansrätten som ett exempel på en rättighet, som visserligen ännu inte nått upp till rangen av mänsklig rättighet, så förpliktigar den markägaren upplåta sin mark och inte förhindra, slå ner eller skjuta den individ eller grupp som nyttjar rätten. Precis som det är med rätten att få läsa allmänna handlingar, så motsvaras den rätten med skyldigheten för myndigheter att visa upp dem. Så enkelt är det.

Jag ska inte plåga mina läsare i Fagersta IKT-grupp mer med långa haranger om skolutveckling och i stället bli mera vardagsnära och aktuell genom att nyttja mina elevers tankar kring en uppgift nedan, som jag vaskat fram ur sista kapitlet i Digitalis filosofi ( Winter och Johansson, 2009, s. 47 ff.). Eftersom .SE, utgivaren av boken, är så frikostig fick alla i klassen varsin bok. Eleverna hade gott om tid att läsa kapitel 4, som handlar om tro och mening i förhållande till de förändringar som kan komma till stånd utifrån de möjligheter IKT ger oss i framtiden. Elevernas svar finns redovisade efter deluppgifterna. Det är tre elevgrupper om tre elever vardera. Vi samtalade i cirka 20 minuter, så det blev knappt om tid för att hinna med de sista frågorna. Dessutom var jag lite väl engagerad i samtalet för att kunna göra utförliga anteckningar.

SAMTAL MED ELEVER
Människan och hennes artefakter
• Resonera lite kring de artefakter som fanns att tillgå på 1700-talet och jämför dem med dagens hjälpmedel!
• På vilket sätt formar avkastningen från den teknologiska utvecklingen vår verklighetsuppfattning?
• Vilka för- och nackdelar för sam- och framtidens människor kan du ana?

Hjulet, stearinljus exempelvis då liksom fotogen – man satte ihop saker till något nytt. Nu har vi dator och teve samt mobiltelefoner. Elektriciteten har varit viktig för utvecklingen. Arbetsredskap förr i tiden, nu är det mera en form av verklighetsflykt. I dag kan man testa olika sorters verklighet. Hus, tak, kläder – nu är allt automatiserat. Tänk på miniräknaren! Inre ro mot ett skapat behov av att vara uppkopplad mot Internet. I dag kan man testa olika sorters verklighet. Det står på Internet. Vi slutar tänka. Om något inträffar, som bryter sönder vår infrastruktur så lurar stora faror. Vi är så utelämnade åt tekniken. Tänk om vi blev utan elektricitet!

Flow
• I vilka sammanhang i livet har du upplevt flow?
• ”Att ha tråkigt och finna utvägar ur det tråkiga av egen kraft kan vara en förmåga som man inte får gratis i dagens samhälle” – vad sägs om detta påstående?
• ”Multi-tasking” – varför fordras kontrasterande icke-mediala upplevelser för att människan ska kunna utröna vilket som är en hälsosam medieanvändning?

När det går bra. Jag tycker att jag får flow när jag kör bil. Att bara existera – fiska för att få sinnesro. Att få njuta utan stress. Man måste uppleva båda sidorna – att ta ett steg tillbaka och bara ta det lugnt. Vanan kan bli beroendeframkallande.

Ute
• Varför tröstas barn som skadats Ute av sina föräldrar för att sedan uppmuntras till mer aktivitet och fler engagemang i spelet?
• Ute som spel får kritik på flera punkter (se s. 55). Redogör för och diskutera dem!
• Social interaktion betyder mycket i Ute – varför är det så?

Att bli erfaren, att överleva – en sorts överlevnadsinstinkt. Spelmål är svåra. Halva livet! Spelmålet studenten känns just nu ganska omotiverat. Jag har inte haft något flow den senaste tiden. Gemenskap, headset – det är lättare fast samtidigt svårt. Det är som en annan värld. Högre upp, framåt – går upp en nivå.

Singulariteten
• Först, ta ställning till en alltmer utvecklad övervakning i form av CCTV (Closed Circuit Television) och annat!
• Jämför filmen ”Matrix” med den bild av Singulariteten, som Ray Kurzwell målar upp!
• Vilken poäng finns där med att skapa och uppskatta allt större kunskap, att röra oss mot allt större ”ordning” – på vilket sätt skulle Universums och mänsklighetens syfte kunna sammanfalla? Vad händer i så fall med frågan om livets mening?

Obehagligt, fast samtidigt en slags trygghet.
Jo, där finns en farhåga i att vi blir alltför beroende av maskinerna. Vet inte riktigt, det var väldigt svåra frågor.

ATT BYGGA FRÅN GRUNDEN
I samtalet visade eleverna ganska stora förhoppningar inför framtiden och vad den teknologiska avkastningens vinster kan medföra. Samtidigt fanns en viss oro över att överlämna sig helt i händerna på maskinerna. Just det att vi blir av med vissa kunskaper och förmågor som har att göra med primära behov såsom värme, mat och tak över huvudet.

Nu vill jag återkomma till det här med skolutveckling i samband med nätbaserat lärande i skolor, för jag tycker att det är viktigt att reda ut begrepp så att man kan bygga från en stabil teoretisk grund, som följaktligen också blir praktisk. Vad vill vi med vår sam- och framtida skola? För den skull, vad är utveckling? Vart hän kan en gynnsam utveckling leda?

Att utforska och försöka bestämma vad begreppet ”utveckling” innebär och samtidigt hänvisa till termen ”utveckling” är ett problematiskt tillvägagångssätt. Vi kan tala om utvecklingsförlopp, utvecklingsgång, utvecklingsplan etcetera. Om vi skulle ta oss för att undersöka vilka synonyma termer som finns tillgängliga i vårt språk. Den här undersökningen ska inte bli uttömmande förstås, men vad sägs om framsteg, fullkomnande, fulländning och eventuellt progression samt framväxt. Många av de synonymer som är tillämpliga är på något sätt hämtade från iakttagelser från naturen. Förresten, så var en på 1800-talet vanlig synonym till utveckling just utbildning. Att något bildas ut det vill säga att det sker en förändring, som medför exempelvis ett skott på en kvist. Det bildas något utifrån kvisten och på densamma. Förmodligen är det härifrån vi har fått ordet som beskriver vad institutionen skolan är till för. Att elever bildas ut och förändras enligt den plan institutionen har lagt fram.

Om vi vänder åter till naturen; utveckling i ett biologiskt perspektiv för tankarna till en förändring som gör att man kan uppfatta en skillnad i tid och rum. Här vill jag bara inflika att IKT inte bara medför en skillnad i tid och rum; det gör också en förändring av tiden och rummet i sig själva, åtminstone delvis. För ett fortsatt resonemang om detta se min nästa bok ”Hållbar skolutveckling och Nietzsche – om livsbefrämjande och livsbejakelse i skolor” (under förutsättning att den blir klar och utgiven).

AVSLUTNING
Innan jag återkommer till Roger Säljö, som jag omnämnde inledningsvis, ska jag citera ur Platons dialog Faidros. Det är Sokrates som talar:

Välan, jag har hört, att i Naukratis i Egypten hade en av landets gamla gudar sitt hemvist,guden, åt vilken fågeln de kalla Ibis var helgad. Guden själv bar namnet Teut. Han hade uppfunnit först räknetalen och räkning, geometri och astronomi, vidare brädspel och tärningsspel och så till sist bokstäverna. Konung över hela Egypten var på den tiden Tamus, och han bodde i den stora staden i det övre landet, som hellenerna kalla det egyptiska Tebe, och guden kalla de Ammon. Till honom kom Teut, visade sina uppfinningar och sade, att de borde meddelas egypterna. Konungen frågade då, vilken nytta var och en medförde, och när Teut redogjorde för dem, klandrade eller prisade han allteftersom han kände sig nöjd eller ej. Tamus lär ha haft mycket att säga till Teut om hans uppfinningar både för och emot, men det skulle bli för vidlyftigt att här upprepa det. Men när de så kommo till bokstäverna, sade Teut: ”Denna kunskap, o konung, skall göra egypterna visare och mera minnesgoda. Den är uppfunnen för att förhjälpa till gott minne och visdom.” Konungen svarade: ”O du konstskicklige Teut! Den ene har förmågan att uppfinna konster, den andre att bedöma vad skada eller gagn de komma att göra dem som skola använda dem. Sålunda har du nu, bokstävernas fader, av faderskärlek påstått motsatsen till det sanna förhållandet om dem. De komma nämligen att göra lärjungarna glömska genom att minnet ej längre odlas, ty i förtröstan på skriften skall man väcka sin hågkomst utifrån medelst främmande tecken, icke inifrån genom sig själv. Icke för minnet således som förmåga men för konsten att erinra sig har du uppfunnit ett medel, och icke sann visdom utan lärdomshögfärd inplantar du i dina lärjungar. Ty då de tack vare dig uppsnappa allt möjligt utan undervisande ledning, skola de inbilla sig vara mångkunniga ehuru de i själva verket mestadels är okunniga, och de skola bli odrägliga att umgås med, sedan de blivit självkloka i stället för kloka.”

Tänk vilken nytta vi har av bokstäverna. Om vi betraktar IKT ur samma synvinkel som Platon hade gentemot skriftspråket, kan vi naturligtvis skygga lite grand när vi tänker på den tsunami av information som sköljer över oss. Vad får den för inverkan socialt, kulturellt och ekonomiskt? Hur ska vi i skolor hantera den – samtidigt nyttja den och se till att den inte utnyttjar oss? Förhoppningsvis leder IKT fram till pedagogisk förnyelse och därmed både skol- och samhällsutveckling liksom globalisering för hållbar utveckling. Jag har tagit mig friheten att citera Platon ganska rejält av det skälet att där finns så mycket intressant i hans berättelse.

Det jag har överstrukit med färgpenna mot slutet är dock det centrala. Platon befarar att utan undervisande ledning, det vill säga att lärjungarna läser på sina kammare, kan det bli förrädiskt; var och en tolkar på sitt sätt och risken att de blir övermodiga av det är stor. Själv har jag både inom ramarna för den här kursen och även utanför dem prövat på att använda mer av IKT i min undervisning. Erfarenheterna jag gjort är positiva. IKT har utökat mitt kontaktnät med elever och studenter snarare än att minska det. Jag tror att i dag har vi svårt att fatta vilka möjligheter som kan stå till buds framöver, när det gäller IKT i skolan och IKT för
samhällsutveckling och globalisering.

Avslutningsvis ytterligare ett Nietzschecitat:

Från erfarenheten. Att något är ofattbart är inget argument mot dess existens, utan snarare
ett villkor för det. (Nietzsche, 1888/ 2005)

Nu inser jag att mitt löfte om att återkomma till Roger Säljö var något våghalsigt. Det får jag göra en annan gång. Jag förstår att jag har mycket att stoppa i dem, men att jag trots allt inte har hundra fickor.